Read my lips:
Det finns ingen framtid

Michael Nystås reser tillbaka
i tiden med Lena Andersson.


Lena Andersson var med i "Röda Rummet".
 I samma TV-program som Ernst Brunner.
 Men hon var inte gladare för det.

Lena Andersson, född 1970, kom i höst ut med romanen "Var det bra så?" (Natur och Kultur). Det är en temperaturmätare på den svenska 90-talsprosan, men främst en svidande uppgörelse och vidräkning med författarens uppväxt i Tensta och Rinkeby på 1980-talet.
 "Var det bra så?" utspelas i den fiktiva Stockholmsförorten Stensby under det expansiva 80-talet. Där bor Lotta Svensson och hennes vänner.
 Vi får följa hennes vardag under skolåren på mellanstadiet och högstadiet. Främst skildras Lottas sista år på högstadiet, i nian, året då Olof Palme mördades.



Författaren ser Palmemordet som en brytningspunkt. Lena Andersson är också bitter över hur samhället behandlat förorterna genom åren.
 Människor packas samman i höghus och i medierna talas om den "kraft" som sägs finnas i förorten. En kraft som alla utom dom som bor där ser.

När jag läser "Var det bra så?" tänker jag på Charlotta Cederlöfs roman "Och likväl rör hon sig", som skildrar samma tid, minus samhällskritiken.
 Men där Cederlöfs bok ändå rymmer en måhända romantisk framtidstro, kokar Anderssons roman över av frustration och indignation. Personerna i den är cyniska, elaka och ogina, missunnsamma mot sig själva och varandra.
 Det gör att "Var det bra så?" fungerar som en knytnäve i magen stundtals. Också här är hopplösheten förhärskande.
 Det finns ingen framtid.
 Det är deprimerande att läsa om hur de vuxna, både hemma och i skolan, trycker ner barnen och krossar deras drömmar.

Huvudpersonen Lotta drömmer om att bli filmkritiker, men i en magstark närstudie i ett av bokens kapitel ser vi hur skolans syokonsulent får Lotta att glömma en sådan karriär med motiveringen att utbildningen är alldeles för lång för henne.
 Det är bokens kanske starkaste parti.

Bra är också skildringen av invandrarflickan Zeynep, som kämpar mot fördomarna och inget hellre vill än att lämna förorten. Vissa partier om spelet mellan ungdomarna för tankarna till Jonas Gardells träffsäkra roman "En komikers uppväxt".
 Lena Andersson har samma svärta.
 Kanske därför hon verkade så tvär och missförstådd i TV.

av michael nystås


EN NY BOK:
Lena Andersson: Var det bra så?
(Natur och Kultur, 1999. 175 sidor.)


Boken är skänkt till Nystås Bibliotek av bokförlaget.
Besök gärna deras hemsida, www.nok.se

[ Hem ] | [ Innehåll ]